Hjärnan sorterar blixtsnabbt ut vem som är snyggare, mer framgångsrik, mer kunnig, mer populär eller vem som har mer inflytande. Evolutionen har sett till att vi är effektiva i att avgöra vem som är en trygghet och vem som är ett hot. Studier visar att maktförhållanden etableras otroligt snabbt i nya grupper, oavsett om det är en forskningsstudie eller en grupp barn på ett barnkalas. En observatör kan oftast inom en minut avgöra hur maktstrukturen ser ut i en grupp.

Det finns också något berusande i att känna sig överlägsen, hjärnan blir dopad och vi kan, om vi inte är på vår vakt, börja bete oss annorlunda. För en maktstinn person kan det falla sig som naturligt och logiskt att köra för fort, eftersom personen själv anser att dennes tid nog ändå är viktigare någon annans. Hade ”någon annan” istället kört för fort kanske samma person hade sett det som oacceptabelt. Man blir expert på att rättfärdiga sina handlingar inför sig själv, även oetiska sådana, utan att tänka på att andra kanske tolkar situationen helt annorlunda. I exemplet med den högt uppsatta fortköraren, anser nog en mötande bilist att fortköraren ansvarslöst utsätter sina medtrafikanter för fara.

Dacher Keltner, amerikansk professor i psykologi, har presenterat begreppet ”Maktparadoxen”, för att förklara hur lätt det är för människan att tankemässigt glida iväg i takt med att makten ökar, varför det faktiskt är så att makt korrumperar.

Han menar att vi ofta når makten tack vare våra bästa sidor; att vara entusiastisk, visa öppenhet och mod, utstråla lugn, hjälpa andra. Men när vi når makten så tenderar den ibland att locka fram våra sämsta sidor; själviskhet, impulsivitet, överlägsen attityd och härskartekniker. De sidorna kan i sig göra att vi så småningom förlorar den makt som vi kämpat oss till.

Själviskheten tycker jag är extra intressant. I ett experiment som Keltner gjorde, tilldelades en av tre personer i en grupp makt. Gruppen skulle lösa ett problem och efter en stund kom en assistent in med fyra kakor. Det visade sig att ”chefen” var dubbelt så benägen att ta två kakor jämfört med övriga gruppmedlemmar. Det verkar som att hjärnan anser att om den får makt, så har den omedelbart mer rättigheter än vad andra har.

Förra hösten svepte #metoo över oss. Det var ett synnerligen tydligt exempel på hur makt verkar dopa hjärnan i breda lager av mänskligheten. Att anse att man har rätt att kränka en annan människa på basis av ojämna maktförhållanden, visade sig vara mycket mer utbrett än vad den offentliga debatten medgav.

Så, hur vi lär oss att hantera maktparadoxen avgör hur väl vi klarar av både våra professionella och privata liv. Ledarskap och makt finns i chefskap, systerskap, vänskap, föräldraskap eller att vara ordförande i bostadsrättsföreningen. Om du vill behålla den makt och inflytande som du förtjänat, verkar det klokt att undvika maktparadoxen och istället hålla fast vid de goda egenskaper och positiva beteenden som gav dig makten från början. Fundera på det nästa gång du som chef anser att du har rätt till den bästa platsen vid bordet eller att prata mest på ett möte. Eller nästa gång du skriker på dina barn och sedan undrar varför de inte lyssnar.

Tidigare publicerat i Affärsstaden 08 – 2018

Johanna Palmér
vd,
Östsvenska Handelskammaren

Johanna Palmer

Tillbaka till krönikor