Ni vet den där stunden då hjärnan, trots att den anstränger sig för att hitta något, inser att inget mer behöver göras. Inte precis just nu. Det öppnar sig ett mellanrum, tillgängligt bara för den som inte är fångad i en att-göra-lista. Jag fick några sådana stunder under julledigheten. Fötterna brukar nästan gå före resten av kroppen då. Lätt bakåtlutad smiter jag upp till sovrummet, buffar till kuddarna, lägger mig bekvämt och öppnar en bok.

Efter de fantastiska Sapiens och Homo Deus, och lagom till jul, kom Yuval Noah Hararis med ytterligare en bok som hjälper oss att förstå den tid vi lever i. ”21 tankar om det 21:a århundradet”.

Det är ett mysterium, varför vår ras utvecklade en så potent hjärna. Likaså ett mysterium hur vi använde den intelligens till att bygga upp moderna samhällen och samtidigt bygga massförstörelsevapen. Det är också ett mysterium vad som kommer hända med oss nu när teknisk utveckling, globalisering och informationsöverflöd förändrar världen igen.

Harari frågar sig hur våra liberala, demokratiska system ska klara sig? Han tycker att patienten verkar allt sjukare och menar att syndabocken troligtvis är samma megatrend som vi oftast hyllar som en vacker framtidsmelodi – den snabba utvecklingen av informationsteknologi.

Från 1990 och framåt har datorteknologi förändrat världen snabbare än någon annan kraft. Men de politiska systemen verkar inte riktigt kunna ta in den snabba förändringstakten, än mindre kontrollera den. För få regeringar har teknologisk transformation högst upp på sin agenda och väljarna känner av detta. Donald Trump, Brexit och de gula västarna i Frankrike, är alla resultat av missnöjda vanliga människor som anser att deras politiker inte längre har kraften och kompetensen att sopa framför curlingklotet som är deras land.

Världen har aldrig heller varit så liten som nu. Globalisering gör det möjligt att förflytta sig, att träffa människor över hela världen. Tillväxten gynnas av frihandel, den mänskliga utvecklingen gynnas av att ta del av olika kulturer och se olika platser. Men världens otroliga orättvisor blir också brutalt tydliga. Varför vara kvar i ett land med dåliga framtidsutsikter, om det går att förflytta sig? De sentida flyktingströmmar har satt Europa under enorm press. Medlemsstaterna kan inte enas om hur man gemensamt ska hantera de aldrig tidigare skådade skaror av människor som med risk för sina liv korsar gränser.

Frågor om tolerans, tillit och medmänsklighet har slungats rakt upp på politikers bord, från kommunala till europeiska. Vilka ska få stanna? I vilken utsträckning ska vi tvinga dem att anta de aktuella landets kultur och språk? Folkvandringarna väcker främlingsfientliga krafter i nästan alla länder och det finns fog att tro att dessa partier tillsammans kommer ha ett ansenligt inflytande över EU efter den 25 maj i år.

Harari lyfter också upp det megaviktiga ämnet om fake news. Den moderna människan är mycket mer ignorant än vad vi tror. På stenåldern kunde de flesta människor göra upp en eld, flå ett djur och samla näringsrik mat. De kunde det som behövdes. Idag är det få som ens kan förklara hur ett blixtlås fungerar, trots att många använder det varje dag. Skillnaden är bara att världen av idag är långt mer komplex och svårbegriplig än ett blixtlås.

Om vi ska framtidssäkra våra barn behöver utbildningssystemen ändras i grunden. Vi har all faktakunskap vi behöver genom några knapptryckningar på vår smartphone, men får allt sämre känsla för vilken information som är riktig och hur saker hänger samman.

Våra barn behöver lära sig att navigera på informationshavet. De skolor som tog oss igenom det förra århundradet, kommer inte ta oss igenom detta. Det är inte tillgången till information som är det stora problemet, det är det allt ökande utbudet av desinformation. Och att sanningen blir allt svårare att hitta.

Tidigare publicerat i Affärsstaden 01 – 2019

Johanna Palmér
vd,
Östsvenska Handelskammaren

Johanna Palmer

Tillbaka till krönikor