En insikt kan komma krypande eller slå ned som en blixt. I mitt fall var det den nyvalde Donald Trumps idiotiska förnekande av klimatförändringarna som väckte ett slumrande klimatengagemang.

Nu har vi också Greta. Greta som med sin avskalade logik och enkla språkbruk fick världseliten i Davos att tystna. Det var tyst i flera sekunder, innan Bono kom sig för att applådera och resten hängde på.
Det börjar gå upp för de flesta att det inte är hållbart att konsumera fyra jordklot per år. Det börjar gå upp för de flesta att konsumtionen, välståndets hitintills odiskutabla förutsättning, är en av de svarta rötterna.

Victor Lebow, ekonom och handelsanalytiker, sa 1955: ”Vår enormt produktiva ekonomi förutsätter att vi gör konsumtion till vårt sätt att leva, att vi söker vår mening i livet och vår andliga tillfredsställelse, i konsumtion. Vi behöver konsumera, bränna upp, byta ut och slänga saker i en ständigt ökande takt.” (fritt översatt)
Om han fortfarande levt skulle han kunna klappa sig på magen och konstatera att stora delar av världen hängde på, utan att inse att jordens resurser är ändliga.

År 2050 ska världens befolkning stiga över 11 miljarder. Samma resurser ska försörja oss som försörjde 2,5 miljarder år 1950. Ett barn förstår att vi står inför den snabbaste förändringen i modern tid. Det kommer krävas mod, nytänkande, eftergifter och globalt samarbete.
Vi måste bli medvetna om och ändra gamla sanningar och tankemönster. Vi har köpt dem rakt av för länge, utan att tänka på att orden i sig styr tankarna i en viss riktning. Låt oss exempelvis stryka ordet konsument och ersätta det med användare. Samtidigt stryker vi verbet ”att konsumera” och ersätter det med ”att använda”. Avfall måste vi döpa om till resurs och en begagnad produkt är inte gammal och loppig, den är en produkt.
Det går att med språket som vapen ändra djupt rotade föreställningar. Jämför med titeln städare, som fick bli lokalvårdare och senare banade väg för en hel servicenäring som idag ger arbete, göder skattekakan och ger jämställda men stressade familjer avlastning.

Det är lätt att bli en pessimist i klimatdebatten. Övertygande vetenskapliga fakta pekar åt fel håll och yttersta flanken hävdar till och med att det redan är för sent.
Men man kan också välja att tänka att positivt. Vi har klarat genomgripande förändringar tidigare och trots att vi är så många fler på jorden idag har vi det i genomsnitt bättre än år 1950. Experter hävdar att den teknik som behövs för att rädda jorden redan finns. Men vi måste börja använda den storskaligt.

Jag är en obotlig optimist. Förändringen händer redan, åtminstone i vårt priviligierade hörn av världen. Många vaknar upp och förändrar sina beteenden. I brist på fossilfritt bränsle, är det få som vill skryta om flygresor i sociala medier eller inköpet av en ny dieselslukare. Vi vande oss fort vid att lukta på mjölken, blanda ut biffen och köpa upplevelser istället för saker. Vårt fortsatta välstånd måste komma av hållbara, medvetna val hos företag och individer på både mikro- och makronivå.

För att få nya resultat, behöver vi tänka på nya sätt. Homo sapiens är lyckligtvis mycket bra på det. Och så länge det finns liv, så finns det hopp.

 

Tidigare publicerat i Affärsstaden 02 – 2019

Johanna Palmér
vd,
Östsvenska Handelskammaren

Johanna Palmer

Tillbaka till krönikor