Det spelade ingen roll att det regnade mycket. Det spelade ingen roll att tävlingsområdet spred sig från Borensberg till Krokek och från Linköping till Finspång. Kanske det längsta East Sweden Rally någonsin men trots dessa faktorer som brukar minska antalet åskådare så var det otroligt många ute och tittade. Vad var det som lockade? Självklart så lockas förare till de östgötska skogarna för att vägarna är utmanande. Snabba och i perioder fruktansvärt krokiga.

När startlistan presenterades kunde vi se att den regerande världsmästaren i WRC2 klassen Pontus Tidemand med kartläsaren Jonas Andersson återigen valde att komma till Östergötland. I år skulle han jagas av de tre snabbaste svenskarna på hemmaplan just nu. Mattias Adielsson, Johan Holmberg och Martin Berglund. Alla i klassen R5 som internationellt heter WRC2. Fredagens tre sträckor bjöd på en härlig fight mellan Pontus Tidemand och Mattias Adielsson. Något som abrupt avbröts på lördagsmorgonen då Pontus Tidemand totalt missade en not och for av vägen med buller och bång. Samtidigt så tappade Mattias Adielsson initiativet till Martin Berglund som gjorde ett ryck och körde till sig SM-guldet och vinst i tävlingen. Johan Holmberg tappade tid då styrservon gick sönder och tar trots det SM-silver.

Att se nya rallybilar i Sverige är något vi inte blivit bortskämda med. I årets ESR kunde vi räkna in 11 st nya R5 bilar (bilar med fyrhjulsdrift). Lägg därtill en rad nya R2 bilar(bilar med tvåhjulsdrift) som är med och kör. I den populära klassen kunde vi sen en östgöte totalt dominera. Jag har nämnt honom tidigare och han är värd att nämnas igen. Henrik Appelskog, co-driver till Tom Kristensson från Skåne läser noter som aldrig förr vilket gör att Tom kan köra fort. I sin Opel Adam är det en fröjd att se de flyga fram på sträckorna och att man kört för Opelstallet ute i Europa under 2018 märks mycket väl. Om det är någon som borde uppmärksammas vid Östergötlands olika sportgalor till hösten så är det Henrik Appelskog. Allt annat skulle enbart visa på stor okunskap om bilsporten på lokal nivå.

Det är så klart en rad punkter som lockar så mycket publik som till årets ESR. Men startfältet är en stark bidragande orsak tillsammans med en stark tradition. En tradition som många i organisationen ska all heder för. Vad finns det då att förbättra? En rad saker såklart. Tex att om man tar betalt för en bra parkering på en sträcka där man får stå på ett fält med vakter som ser till att man fyller fältet på ett effektivt sätt så är det riktigt bra. Men att betala för att vid en annan sträcka stå på en grusväg utan något bra fält så börjar jag tvivla att publiken är värt pengarna. Nej, ska man ta betalt för en parkering så måste det vara en parkering och inte ett led på ena sidan av vägen fram till sträckan. Det handlar om rallyts ekonomi, jag vet. Men kvalité tar man betalt för. Inte något som är standard på distriktstävlingsnivå.

När jag skriver detta så börjar rösträkningarna från valet presenteras i tv-rutan. Det som jag funderar på är. Kommer bensinpriset kosta 20 kronor om fyra år eller 15 kronor?

Ja, det är frågan det.

Tidigare publicerat i Affärsstaden 08 – 2018

Mikael Lindh
Motorentusiast

Mikael Lindh

Tillbaka till krönikor