Den som har råd med en dyr bil, nöjer sig sällan med en billig. Ingen nyhet i det, samma förhållande gäller på många andra områden. Men bilen är en av våra synligaste statussymboler. Särskilt om du frågar en stor grupp män. Enligt en Sifo-undersökning är det nämligen bara bostaden och karriären som ger högre status enligt männen. Mest prestige är det i att äga en Ferrari följt av Lamborghini och Porsche.

För kvinnor är bilen mindre av en statusmarkör. Bostad, karriär, utbildning, hälsa och resor kommer före. Men när de ska välja en bil föredrar de gärna Volvo, Chevrolet, Chrysler och Mini. Intressant nog är bilen för båda könen en starkare statussymbol utanför storstäderna. I Stockholm och Malmö uppger fjorton procent att bilen är en av de tre viktigaste statusmarkörerna. Utanför storstäderna är det tjugoen procent.
Ungefär dubbelt så många män som kvinnor köper en bil. Och kör den. Det torde vara en
gammal vana, alla vet att kvinnor är inblandade i färre olyckor och kör mer trafiksäkert. Men när bilen fick status för hushållen på 1940- och 1950-talet skötte kvinnorna huvudsakligen hemmet och hann kanske inte sätta sig bakom ratten medan radiokakan stod i ugnen. Här borde vi uppdatera våra dinosaurie-vanor. Bara för att din pappa oftast körde bilen, behöver det inte se ut så i din familj. Män löper dubbelt så hög risk att vara inblandad i olyckor än kvinnor även när hänsyn tas till att män kör mer. Om Sverige ska kunna nå sitt nationella trafiksäkerhetsmål, verkar det klokt att i större utsträckning dela ratten.
Fler gubbar behöver alltså flytta bak eller åt höger. Vi ändrar också sakta vår syn på vad som är en statusförlängande bil. För bara tiotalet år sedan var det högsta status att dra om småbilarna på motorvägen i en fet diesel-SUV. Inte så coolt längre. Det borde stå en varning i röd text på avtalen till de stora bensinslukarna. ”Klimatskam kommer att få din bils andrahandsvärde att sjunka dramatiskt.”

Man ändrar inte sina beteenden förrän det gör ganska ont någonstans eller då en smaskig belöning finns inom räckhåll. Våra glada grannar i väster köper elbilar för glatta livet tack vare skattelättnader och andra fördelar som att man får köra i bussfiler och parkera gratis. Varannan ny bil där är en elbil, jämfört med 5 procent i Sverige. Lägger vi till alla laddhybrider, segar sig Sverige upp till drygt elva procent. Det är fortfarande jumboplats jämfört med oljenationen Norge.
Själv anser jag att vi borde använda vårt skattesystem och ekonomiska incitament för att snabba på omställningen av vår fordonsflotta. Både avseende vilken motor vi kör på och vilket drivmedel. Höjda bensinpriser har visat sig vara en svår väg framåt, men kraftiga incitament är en annan sak.

Min 10-åring frågade häromdagen om det egentligen är någon idé för henne att ta körkort när hon är 18? Hon syftade på köksbordsdiskussionerna om självkörande bilar, klimatpåverkan och framtidens luftburna poddar som lyfter vertikalt. Frågan är helt klart relevant. Den som lever får se hur fort den tekniska utvecklingen faktiskt kommer att gå.

 

Tidigare publicerat i Affärsstaden 07 – 2019

Johanna Palmér
vd,
Östsvenska Handelskammaren

Johanna Palmer - Foto: Crelle

Tillbaka till krönikor