En film om apartheid tände ett brinnande engagemang för jämlikhet, mänskliga rättigheter och allas lika värde.
– ¬Jag minns det så väl, berättar Agneta Dagersten. Det var i lågstadiet, kanske tvåan, och jag blev så upprörd. Så arg. Hur kunde det får vara så att en del människor helt enkelt förbjöds att leva likadant som andra?

Vi möts en dag då snön lagt sig som ett vitt och mjukt täcke över Linköping. Agneta bjuder på en kopp kaffe i konferensrummet på Skanska där hon arbetar som distriktschef sedan april 2020 och berättar om sin resa som började i Sturefors.
– Båda mina föräldrar var lärare och jag tänkte länge att jag skulle bli journalist. Jag har alltid varit en kreativ och skapande person. Jag vill se resultat och vara med och påverka, förändra världen både i det stora och i det lilla.

Hon berättar om ett politiskt engagemang med fokus på mänskliga rättigheter och natur- och miljöfrågor. Om ett intresse för samhällsutveckling och om en vilja att bidra och göra bra saker att vara stolt över. Och om en envishet som gjort att hon inte väjt för utmaningar.
– När jag funderade på hur jag skulle kunna vara med och bidra till samhällsförändring kom jag fram till att ingenjör var en bra idé. Så jag läste in tekniskt basår och fortsatte sedan till Lund och civilingenjörsutbildning med inriktning mot väg- och vattenbyggnad.

Några år som produktionsingenjör inom samhällsbyggnad på Skanska i Örebro följdes av ett konsultuppdrag i Stockholm och arbete med kringfartslederna i det så kallade Dennispaket.
– Ett stort och häftigt projekt som tyvärr lades på is, säger Agneta men säger också att det öppnade nya dörrar. Bygg- och anläggningsbranschen förändrades med miljöcertifiering och hållbarhetsfrågor, och jag hade med mina erfarenheter en unik kombination av både miljö- och branschkunskap, vilket ledde mig tillbaka till Linköping, och till Sweco som skulle starta upp en alldeles ny miljöavdelning. Och när Stångåstaden senare sökte en ”Miljömotor” läste jag förstås mitt namn i annonsen- och fick jobbet.

Bilpoolen som startades med två bilar i Stolplyckan är hennes projekt. Ett projekt hon är mycket stolt över.
– Under tiden som konsultkände jag ofta en slags frustration över att det förarbete jag gjorde åt företagen inte togs vidare och realiserades. Nu fick jag möjlighet att genomföra idéer och se dem utvecklas, vilket var fantastiskt.

Att våga förändra, inte fastna i vare sig arbetssätt, tankebanor eller rent fysiskt på en arbetsplats, utan tillåta sig att både utveckla och utvecklas är något Agneta återkommer till under vårt samtal.
– Det finns alltid möjlighet till förändring, säger hon. För vissa passar det att hoppa direkt och för andra är det bättre att ta ett steg i taget.

Hon skrattar lite när hon säger att det antagligen är ganska uppenbart att hon är mer av en idémakare än förvaltare och att det förstås behövs lite eftertanke emellanåt.
– Jag kom till punkten när jag behövde få tänka på vad jag egentligen ville. Pausa livet med jobb och resor ett tag och låta mig själv att ta ett stag tillbaka. Så jag tog tjänstledigt och gick på Lunnevads konstlinje ett år. Ett underbart år där min kreativitet fick ta plats, men som tydligen var lite provocerande för andra. Att lämna ett välbetalt jobb för att ”förverkliga sig själv” fick många att rynka lite på näsan. Så gör man väl inte…? Men för mig var det ett perfekt avbrott inför nästa steg i arbetslivet.

Det steget togs tillbaka till Skanska och till projektutveckling med bostäder. Hon arbetade bland annat med BoKlok-projekten i Lambohov, Harvestad och i Sturefors och var sedan regionchef över bostadsutvecklingen Riks (d.v.s. storstäderna utanför Sthlm, Göteborg och Öresund) innan hon sedan axlade rollen som ansvarig för Skanskas drift och underhåll av vägar i hela Sverige.
– Du vet, allt det där som inte märks när det fungerar… Snöröjning, skyltar och räcken till exempel, ler hon och fortsätter berätta omen växande längtan efter det mer nära och informella ledarskapet och om möjligheten att få ta över som distriktschef i Östergötland.

Med olika perspektiv från rollerna som ung produktionsingenjör, konsult, beställare och utförare inom anläggning och nu på byggsidan ser hon sig som ett gränssnitt mellan olika avdelningar. En möjliggörare och förändrare. Samtidigt som det gett en självklar syn på vilken chef hon själv vill vara.
– Att ta tillvara på kompetenser och idéer, välkomna feedback, våga lyfta det obekväma rakt och ärligt och att ge möjlighet till att växa är viktigt för mig säger Agneta och uppmärksammar behovet av fler kvinnor i branschen.

Hon menar att mångfald är otroligt viktig för att skapa attraktiva och utvecklande arbetsplatser och, inte minst, för att överleva. Hon skulle gärna se ett lärlingssystem för kvinnor, för att sänka tröskeln och visa upp en bransch som inte alls är som många tror.
– Entreprenadbranschen är en jätterolig bransch att arbeta i och dessutom en fantastisk bransch att utvecklas inom. Våga testa, avslutar Agneta.

Text och foto: Mirjam Lindahl