Med alla sociala mediers intåg har Fake news – fejknyheter – ökat flera gånger om. Vilka avsändare kan man egentligen lita på?
Per-Olof Brehmer, vicerektor och professor på Linköpings Universitet, förklarar vad som gäller.

Om man slår upp vad fenomenet ”Fake news” – eller fejknyheter som det heter på svenska – innebär står följande på Wikipedia:
”En sorts bluff eller medvetet spridande av desinformation, antingen via så kallade traditionella nyheter eller via sociala medier, med avsikten att vilseleda i politiskt eller ekonomiskt syfte. Ofta används uppseendeväckande rubriker och helt påhittat nyhetsmaterial för att öka antalet läsare och spridandet av fejknyheten”.
Vidare:
”För att generera vinst till dem som skapar fejknyheterna används metoder som kan liknas vid klickbete; en reklamfinansierad modell som fungerar oavsett om nyheterna är sanna eller ej. För att sprida nyheterna utnyttjas lättillgänglig reklamfinansiering, ökad polarisering inom politiken och den ständiga närvaron av sociala medier, främst Facebooks nyhetsfeed- men även tjänster som Twitter. Anonyma webbsidor som saknar ansvarig utgivare har också använts eftersom de gör det extra svårt att åtala källorna som sprider fejknyheter för förtal”.

Professor Per-Olof Brehmer är sedan 15 augusti vicerektor på Linköpings Universitet. En av hans utmaningar är att kvalitetssäkra forskningen och säkerställa att vetenskapliga resultat och data är öppna och tillgängliga för både andra forskare och allmänheten.
– Vi är ett stort och brett universitet som ska leverera kontinuerligt hög kvalitet inom vår forskning. Allmänheten har ett fortsatt högt förtroende för oss, men kvalitetssäkringen blir allt viktigare, säger han.

Ja, trovärdigheten är ju enormt viktig – hur ska man veta vem man kan lita på när det gäller information och artiklar, så att det inte är Fake news?
– Det man ska se upp med i dag är att inte blanda ihop evidensbaserad kunskap som vi på universitetet levererar, med olika former av åsikter och tyckande. Vi presenterar bara underbyggda fakta från forskning och är ju en ”open source” – det vill säga att vi delar kunskap med alla intresserade. Våra olika forskningssamarbeten ökar möjligheten till att sprida kunskap. För LiU:s del har det varit en viktig del ända sedan starten – samverkan med omgivande samhälle och näringsliv, bland annat genom kunskapsutbyte och uppdragsforskning.
Han fortsätter:
– Det sprids ju enormt mycket information och texter på alla sociala medier i dag. Och ibland kan det vara svårt att identifiera vad som är sanning eller inte. Speciellt på exempelvis Twitter, där antalet tecken ju bara får vara 280 och då är det inte alltid så enkelt att genomskåda. Men social media kan också vara en väg till att nå ut med och sprida vår forskning.

Ett första steg kan vara att se hur man själv reagerar på det som står, om man tycker att det verkar trovärdigt själv.
– Det finns inget generellt svar eller färdigt recept på hur man upptäcker fejknyheter, men försök att göra en egen bedömning. Vad är det för avsändare och källa – och verkar den ha för syfte?

Hur kan man vara med och motverka dessa så kallade Fake news?
– Ett sätt är att inte sprida vidare informationen om man inte tror att det är sant. Och givetvis att inte lägga ut felaktiga texter själv. Som universitet använder vi sociala medier för att nå nya grupper som vill upptäcka vår forskning och bli intresserad av att veta mer.

Skulle vi alla kanske behöva bli lite mer källkritiska?
– Ja, vi måste ha en form av eget civilkurage i bedömningen av information. Man ska kunna stå för det själv när man sprider det. Ökningen av sociala medier och antalet användare är så kraftig i dag – och det sprids hela tiden både längre ned och högre upp i åldrarna.

Hur ser du på er roll i sammanhanget?
– För oss är det viktigt att fortsätta vara lika engagerade och aktiva i samhället. Vi har en omfattande samverkan med företag och organisationer, där vi verkligen gör skillnad. Vi vill bidra till att öka kunskapsnivån genom bland annat att presentera vetenskapliga undersökningar, medverka i debattprogram på tv, skriva inlägg i facktidningar och dagspress, delta i seminarium och föreläsningar på Almedalsveckan med mera. Vår forskning förnyar också innehållet i våra utbildningar.
Per-Olof har förresten arbetat på Linköpings Universitet ända sedan 1995, då han anställdes som doktorand – och innan uppdraget som vicerektor för forskning var han sedan 2006 prefekt vid institutionen för ekonomisk och industriell utveckling. Hans forskning har framför allt fokuserat på ledning av kunskapsintensiva multinationella organisationer.

Nu är han redo för sitt nya uppdrag.
–  Det värmer naturligtvis att bli tillfrågad av rektor Helen Dannetun och känna att hon anser att jag kan bidra till att göra LiU ännu bättre inom forskningsområdet. Det ska bli spännande och roligt att ta sig an den nya rollen, förklarar han.

Så här kan du upptäcka Fake news

Organisationen International Federation of Library Associations and Institutions (IFLA) har publicerat en summering i form av ett diagram för att hjälpa människor att identifiera och känna igen fejknyheter. De viktigaste punkterna är:

  • Undersök källan (för att förstå dess agenda och syfte).
  • Läs mer än bara rubriken (för att få ett grepp om texten som helhet).
  • Undersök författarna (för att se om de är verkliga personer och om de är trovärdiga),
  • Bedöm källorna som artikeln refererar till (för att se om de är trovärdiga och stödjer artikelns påståenden).
  • Se vilket datum som artikeln publicerades (för att se om artikeln är relevant och aktuell).
  • Ställ frågan ”är detta ett skämt?” (för att fastställa om den kan klassificeras som satir.)
  • Tänk på dina egna fördomar (för att fastställa om de påverkar ditt omdöme).
  • Fråga experter på området (för att få bekräftelse från oberoende källor med kunskap).

 

TEXT: Joakim Löwing
FOTO: Björn Lisinski