Gunnel Ryner är egenföretagare, författare och föreläsare. Hennes senaste bok heter Den lata vägen till ett fantastiskt liv – och arbetsliv.
– Den handlar om miljöerna runt omkring oss, men det är inte den jag föreläser mest om. Den jag föreläser mest om heter Släng problemglasögonen. Den handlar om att flytta fokus i verksamhetsutveckling, organisationsutveckling, chefsutveckling och personlig utveckling till det som faktiskt går bra, säger Gunnel.

Gunnel menar att vi är för bra på att hitta problem och för dåliga på att hitta det positiva.
–  Det är så lätt att fokusera på det som går dåligt och det är inte så konstigt för det är evolutionärt fördelaktigt att göra det, att ha koll på hot och risker. Den som struntade i farorna och inte var vaksam på savannen, den dog förmodligen. I den tid vi lever nu har vi däremot inte alls samma nytta av att hitta fel. Tyvärr har evolutionen utrustat oss med en sak som psykologer kallar negativity bias. Det innebär att hjärnan har lättare att fokusera på och minnas negativa saker än positiva.

Utveckling sker inte bara genom att leta fel.
–  Eftersom vi är så bra på det negativa blir det lätt så att all utveckling ska handla om att rätta till felen. Jag tycker inte att man bara ska jobba med det. Om vi istället försöker identifiera vad det är vi gör när vi lyckas allra bäst, vad som gick så bra i förra projektet eller varför den här avdelningen är så bra på det här eller det där, då kan vi dra nytta av det positiva och lyfta oss ännu ett snäpp i nästa projekt.
Nu är inte Gunnel en klämkäck tänk-positivt-så-blir-allt-bra-människa.
–  Vi överöses av klämkäcka meddelanden om att tänka positivt, att om vi bara jobbar hårt så kan vi nå alla mål och sådant. Vi lever i ett otroligt prestationsinriktat samhälle och när man misslyckas är det just individen som misslyckas, det är individen det är fel på. Det är lätt att glömma att vi befinner oss i ett sammanhang. Vi har människor omkring oss. Vi har kollegor, chefer, en arbetsmiljö, en fritid med familj och vänner. Det går att påverka sammanhanget för att det ska bli lättare att lyckas.

Det är vad hennes senaste bok handlar om.
–  Den lata vägen till ett fantastiskt liv – och arbetsliv kändes som en bok som behövde skrivas. Det är inte min kärnverksamhet men den innehåller mycket som har hjälpt mig massor. Det är tankesätt och systematiska metoder för att få bättre miljöer omkring sig. Miljöer som underlättar istället för att försvåra för oss.
2009-2010 läste jag en coachkurs på en amerikansk skola som heter CoachVille. Det var en ettårig utbildning och en av kurserna hette Environmental design. Den kursen gav mig många aha-upplevelser.
Gunnel blev senare lärare på CoachVille och höll bland annat den kursen för andra elever.
–  Det blev så tydligt att kursen gav deltagarna så många aha-upplevelser även då. Jag har haft stor nytta av metoderna men när jag letade hittade jag inga böcker i ämnet. Inte ens CoachVilles grundare Thomas Leonard, han som ofta kallas för coachingens fader, hade skrivit några böcker i ämnet. Jag tyckte helt enkelt att det var dags att någon skrev den och då fick det väl bli jag då.

»Jag gillar att skriva så jag skrev en bok om det jag tycker är allra viktigast och roligast och det jag passionerat missionerar för, det vill säga styrke­baserad utveckling«

Boken och metoderna är inte bara baserade på Thomas Leonards idéer.
–  Jag har anpassat en del metoder till Sverige, förenklat en del och så har jag researchat fram vetenskapliga grunder för det jag presenterar i boken. Jag vill inte skriva något som är ogrundat eller hittepå. När jag började med min research hittade jag massor med stöd för metoderna. Det finns hela forskningsområden om människans miljöer. Ett som heter miljöpsykologi, ett annat som heter beteendeekonomi. Området sociologi handlar om hur vi människor i grupp påverkar varandra. Det finns otroligt mycket forskning.
Och ändå fanns det ingen bok som den som Gunnel ville ha.
–  Min bok beskriver ett systematiskt sätt att gå igenom de olika miljöerna man har omkring sig och förbättra dem. Genom att göra det kan man göra det mycket enklare för sig själv att både arbeta och leva. Det är där latheten kommer in. Jag är medveten om att det ordet provocerar vissa och jag menar inte att vi ska ligga i hängmattan och rulla tummarna hela tiden. Jag menar att vi ska göra vad vi kan för att få en så bra omgivning att det blir lättare att göra det vi vill och ska. Att våra miljöer ska göra att det känns som att åka rutschkana istället för att jobba i uppförsbacke och motvind.

Hon menar också att vi ingår i flera olika sammanhang, eller miljöer.
–  Vi påverkas både hemma, på jobbet och på stan av olika saker och vi kan förändra vissa av dessa saker för att göra det lättare för oss att uppnå det vi vill. Vi kan utnyttja och ta hjälp av det som är positivt och ta bort en del av det som hindrar oss. Vissa av miljöerna i boken har jag fått anpassa lite efter svenska förhållanden. Det finns till exempel en miljö som i USA kallas för Spiritual environment och handlar mestadels om religion. I Sverige är vi inte så andliga eller religiösa av oss, inte jag i alla fall, så jag har döpt om den till Själslig/mental miljö.
Gunnel tycker att den mentala miljön i dagens arbetsliv ofta kan vara horribel.
–  Det här prestationssamhället vi lever i lägger så otroligt mycket ansvar och krav på individen. Det är alldeles för många som kraschar och det går neråt i åldrarna. Jag tror det påverkar oss att vi omges av många fler människor att jämföra oss med nu för tiden. Vi kan lätt gå ut på sociala medier och hitta 100 personer att jämföra oss med. Det kan ju räcka att en kompis just blivit klar med sin utbildning, att en annan reser jorden runt och att en tredje är sådär kär och lycklig och nyinflyttad med sin käresta. Att jämföra sig med bara de tre exemplen samtidigt kan lätt få en att tänka att en är misslyckad för att en inte gör allt det där samtidigt.

Många vuxna verkar ha genomskådat det på senare tid, menar Gunnel.
–  Det är många som inte lägger upp den där glättiga bilden på Facebook längre eller som förstått att bakom det glättiga finns en vardag. Många har gått ifrån det där helt. Det tror jag är bra men det är svårare för unga människor att göra så. Det görs arbete på arbetsmiljönivå för att komma åt orsakerna till den ökade psykiska ohälsan. Arbetsmiljöverket ställer numera krav på arbetsgivare att de ska arbeta systematiskt med den psykosociala arbetsmiljön. Det är bra men jag tror att vi får vänta länge till innan vi ser resultaten av det.
Gunnel själv har också kraschat.
–  Jag hade ett fantastiskt roligt jobb men kraven var för höga och återhämtningen för liten. Det var för lätt att dras med i tempot och när man inte har gått in i väggen innan, när man inte har lärt sig att känna igen tecknen och när man är mitt uppe i det är det lätt att inte förstå eller se vad som håller på att hända. Själv hade jag fysiska symptom som jag ignorerade. Jag tänkte hela tiden att det blir bättre om ett par veckor men det blev det inte.

Efter närmare ett halvårs sjukskrivning kunde hon komma tillbaka till arbete.
–  Jag hade just upphandlat en ny företagshälsovård åt företaget jag jobbade på innan jag brände ut mig och jag blev nog den första att kontakta dem. Med bra hjälp från en psykolog och en läkare mådde jag bättre och gick ifrån att inte kunna hantera några prestationskrav alls till att kunna starta eget. Att bli egenföretagare är egentligen något jag har drömt om ända sen jag pluggade beteendevetenskap på universitetet. Jag hade redan gjort en affärsplan och registrerat bolaget innan jag blev rekryterad till det jobb där jag brände ut mig, så det var inte bara något som hade med utbrändheten att göra. Jag hade startat eget ändå, förr eller senare.
Den främsta anledningen till att starta eget var att få jobba med bara det som var allra roligast.
–  Det är ett otroligt privilegium att få jobba som jag gör, med bara det jag tycker bäst om. Det är ju också det jag är bäst på. Det blir ju ofta så att det man är bra på tycker man är roligt och det man tycker är roligt blir man bra på. Jobbet jag hade precis innan jag startade eget på allvar var som personalchef på ett stort företag. Det bästa med det jobbet var att utveckla grupper, chefer och organisationen. Det var jättekul. Resten, den andra hälften av jobbet, var arbetsrätt, juridik, pensioner och löner. Saker som jag inte alls är intresserad av egentligen.

Så det egna företaget var ett faktum. Hon har numera också ett eget bokförlag.
–  Jag gillar att skriva så jag skrev en bok om det jag tycker är allra viktigast och roligast och det jag passionerat missionerar för, det vill säga styrkebaserad utveckling. Den boken heter Släng problemglasögonen. När jag skulle göra en omarbetad utgivning av den ville jag ge ut den på eget förlag. Jag gillar sådant, att göra helt nya saker och lära mig saker jag aldrig trott att jag skulle göra. För ett och ett halvt år sedan satt jag och ringde runt till alla jag kunde komma på som hade startat eget förlag och sen gav jag ut min nyutgåva på eget förlag.
Bok nummer två, den om miljöerna, kom också ut på eget förlag och nu stundar bok nummer tre.
–  Bok nummer tre är ungefär halvskriven. Jag tänker ta mig en del tid över jul och nyår och skriva. Det har varit en otroligt hektisk höst, den bästa jag haft hittills, med massor med föreläsningar och workshops, så jag har inte hunnit skriva så mycket som jag har velat.
Det är en av svårigheterna med att vara egenföretagare, menar Gunnel, att tiden inte räcker till.
–  Jag har inte hunnit blogga så mycket som jag skulle önskat och inte varit lika aktiv på sociala medier som jag brukar. Det är ju mitt sätt att marknadsföra och sälja mina tjänster så det kan slå tillbaka på nästa års beläggning när jag inte hinner med det. Visst skulle jag kunna ta in någon som jobbar med försäljning åt mig men det är liksom jag som är mitt företag. En kund som vill boka en föreläsning av mig vill ändå prata med mig.

Under hösten har Gunnel ofta varit ute och föreläst och hållit workshops.
–  I snitt kanske det är tre dagar i veckan och det är över hela landet. Det är jättekul. Jag älskar att stå på scen. Har alltid gjort det. Jag har sjungit i band hela livet. Det jag gör mest är korta insatser. Workshops på upp till två dagar och föreläsningar. Kontakten med publiken är så himla kul att få. Det där när jag märker att de tar till sig det jag säger, att jag tillför en aha-upplevelse hos deltagarna.
Tidigare har Gunnel arbetat mer som coach och haft längre uppdrag.
–  Jag har konstaterat att det är att föreläsa jag är bäst på och det jag tycker är roligast så jag tar inga längre uppdrag med coaching och grupputveckling, som jag gjorde tidigare. Jag fokuserar hellre på det jag gör bäst. Det är då jag tillför mest. Det är ju ett exempel på styrkebaserad utveckling. Jag har sett vad jag är bra på och gör mer av det. Sen kan ju jag också såklart hitta fel och sitta i bilen på vägen hem efter en föreläsning och tänka att jag inte fick till slutet perfekt eller så men jag har ganska lätt för att släppa det och komma fram till att resten gick ju riktigt bra.

Hon kommer i kontakt med många människor i sitt arbete men säger ändå att hon är introvert.
–  Jag är mer introvert än man kan tro. Många som jobbar som jag tycker att det är så ensamt, att det blir tråkigt med alla resor och hotellrum. Jag tycker precis tvärtom. Jag älskar att komma fram kvällen innan en föreläsning och bara få vara i min bubbla på hotellet. Sen lever jag verkligen på den kontakt jag får med publiken och tycker att det är underbart när jag lyckas nå fram. Det bästa är när jag får höra i efterhand, kanske ett par år senare, att de fortfarande pratar om det jag pratat om. När jag har lyckats så det där fröet och fått dem att ändra tankesätt och får höra att de gjort förändringar utifrån det, att de tagit med sig det jag sagt på riktigt och använt det, det är det allra bästa med mitt jobb, avslutar hon.

TEXT: Karin Wiklund
FOTO: Björn Lisinski