Åby Snickeri har funnits sedan 1975, och Stefan själv har varit involverad i dess verksamhet sedan 1996.

– Jag drev bolaget Skärmteknik, som levererar bland annat strålskyddsdörrar och skärmar till röntgenavdelningar på sjukhus, och samarbetade med Björn Eriksson, som då ägde snickeriet. Vi drev verksamheterna i samma lokal tillsammans, och i min roll som byggnadsingenjör hjälpte jag till en del i hans verksamhet. Nu ingår Skärmteknik som en underverksamhet till Åby Snickeri, och vi tillverkar de blydörrar och blyskärmar som säljs.

2005 var det dags för Björn att gå i pension och Stefan köpte verksamheten och driver den nu med 8 anställda snickare och med sig själv och frun Josefin vid det administrativa rodret.

– Jag har alltid haft arbetsledande roller och trivs med det. Jag gillar kundkontakterna, planeringen, ritningarna och offerterna. Vid toppar kan det hända att jag hjälper till med montering och så, men jag är inte hantverkare på det sättet som snickarna är.

Stefan berättar att Åby snickeri arbetar både med business- to business, mot byggföretag och ibland direkt med fastighetsägare, men också en hel del mot privatkunder. I hem-miljöer kan det handla om trappor, bokhyllor och smarta förvaringslösningar som komplement till befintlig köksinredning. Till butiker och offentliga miljöer tillverkas till exempel receptionsdiskar och kontorsinredning. Allt efter önskemål. Stefan visar en stor massiv ektrappa som ska till Folktandvården i Katrineholm.

– För tillfället har vi också ett uppdrag åt en kund att inspireras av en gammal himmelssäng och utifrån den tillverka en ny modell. Ett annat annorlunda uppdrag var när vi skapade en gjutform till en 5 meter stor u-båt som levererades till ett lekland i Japan. Det är de här udda uppdragen som är de roligaste. När det ställs lite krav på uppfinningsrikedom och tankeverksamhet.

Ett av de mest utmanande uppdragen Stefan haft hittills, var att få vara med att bygga upp en nerbrunnen herrgård i Sörmland och återställa den till ursprungligt skick.

– Arbetet med alla unika detaljer som skulle passa in i den gamla stilen i allt från pelare och pilastrar på en stor platsbyggd bokhylla, till lister och dörrfoder var mycket lärorikt. Och att få samarbeta med en arkitekt, få utrymme att diskutera utförande och materialval och på så sätt få se arbetet från en annan vinkel var också fantastiskt intressant, berättar Stefan, men säger också att det är häftigt att ha fått vara med och renovera och förädla gamla k-märkta byggnader som till exempel Eschelsonska huset på Gamla Torget i Norrköping.

– Man får lära sig otroligt mycket, säger han och berättar om den specialbeställda trappan till en av Knäppingsborgs restauranger som levererades helt obehandlad och fick den rätta slitna patinan genom att man fick gå upp och ner för den med grusiga skor.

Stefan trivs i Norrköping, både som privatperson och som företagare, och ser med glädje på den framtidsanda som råder. Upprustningen av det gamla industriområdet är unikt och sätter Norrköping på kartan, vilket gynnar både invånarna, företagarna och kommunen säger han, och tillägger

– Det är roligt att få vara med!

Åby snickeri har genomgått många förändringar genom åren, berättar Stefan. Men att låta företaget växa ytterligare är inte hans första prioritet. Balansen mellan att bli större och samtidigt öka lönsamheten är svår.

– Det viktigaste är att bibehålla vår höga kvalitet, att fortsätta vara ett tryggt och självklart val för våra kunder, säger han. Ett gott rykte är den bästa reklam man kan få och det är vi rädda om. Det finns många fördelar med att vara stora, men styrkan i att vara ett litet snickeri ligger i att vi kan ta oss an de här lite udda uppdragen. De som vi tycker är roligast.

Ett sådant uppdrag skulle gärna få vara att inreda en till stor byggnad. Från grunden, med ett helhetstänk i både material, stil och hållbart utförande. Stefan funderar en stund på vilka potentiella slott och herresäten som finns i närheten, men stänger inte dörren för uppdrag längre bort heller. Åby Snickeri hamnar kanske ännu längre bort från Åby, vem vet?

TEXT: Mirjam Lindahl

FOTO: Mirjam Lindahl

Tidigare publicerat i Affärsstaden 2 – 2017