Han har själv rötter i Afghanistan och vet hur det är att komma till ett helt nytt land, med en ny kultur och helt annorlunda värderingar mot vad man är van vid. Just det gjorde att Mustafa Panshiri, f.d. polis i Linköping bestämde sig för att göra en annan sorts nytta; nämligen att utbilda nyanlända om det nya landet. Med utgångspunkt i sina egna erfarenheter och på det språk som de delar.

TEMA EAST SWEDEN ALMEDALENDemokrati- vad är det? Varför säljer staten alkohol till befolkningen? Hur kan tjejer och killar umgås helt fritt utan att det vanärar familjerna? Äta stekt blod till lunch och dessutom dricka mjölk till det …?
– Jag kom själv till Sverige som 11-åring och vet hur det är att fundera på alla de här frågorna, säger Mustafa på en synnerligen ostabil telefonuppkoppling från ett tåg på väg någonstans i de småländska skogarna. Allt man växt upp med ställs på sin spets. Självklarheter är inte självklara längre och det är lätt att bli både förvirrad och kanske frustrerad. Jag kom hit med min familj, men de som kommer ensamma; vem ska de prata med?

Som yngre hade Mustafa siktet inställt på att bli advokat. Precis som de välklädda höjdarna i amerikanska tv-serier ville han göra stort och rädda världen. När sedan insikten kom till honom att advokatyrket i Sverige kanske inte riktig såg ut så, tänkte han om.
– Jag ville jobba med människor, det var viktigt. Och det sporrade mig att jag inte kände till någon afghansk polis- så därför blev det att jag sökte in till polishögskolan och utbildade mig.
Kärleken tog honom sedan till Linköping där han läst beteendevetenskap på universitetet under åren 2007-2008, och sedan 2013 bott och arbetat.
– Linköping är en bra stad. Jag trivs att bo här och jag trivdes med att arbeta som polis här, men nu blev det som det blev med det, säger han och berättar att det var under den stora flyktingkrisen 2015, då Sverige tog emot 163 000 flyktingar varav 35 000 var ensamkommande ungdomar, som han insåg att han hade en stor och viktig uppgift att ta tag i.

Mustafa 5_700

Mustafa jobbade tidigare som polis, och tänker att han ska tillbaka till yrket så småningom. Foto: Privat.

En stor majoritet av ungdomarna var nämligen från Afghanistan och vid den tidpunkten var Mustafa en av få poliser i Sverige med afghanskt ursprung.
– Så jag bestämde mig för att resa runt och träffa dessa ungdomar och berätta om vad det innebär att leva i sekulärt och demokratiskt samhälle som Sverige. Dela med mig av erfarenheter som jag själv fått göra och svara på frågor som de kan ställa direkt, utan tolk och språkförbistring.
Föreläsningarna blev uppskattade i skolorna och så småningom spred sig intresset även till företag, kommuner och HVB-hem med personal, och då det blev ohållbart att kombinera föreläsandet med ett heltidsjobb tog Mustafa tjänstledigt ett halvår.
– Tanken var att komma tillbaka till polisyrket efter det, men hittills har det bara blivit mer och mer föreläsningar, så jag blev tvungen att säga upp mig eftersom jag inte fick mer tjänstledigt. Tråkigt på ett sätt, ja. Men spännande. Och att få vara med om att få ungdomar att prata med varann istället för om varann. Det är fint!

Ett spontant möte med journalisten, satirikern och musikern Jens Ganman mynnande ut i idén att skriva en bok tillsammans. Resultatet blev ”Det lilla landet som kunde” som kom ut i början av april i år och som fått mycket positiva reaktioner.
– Jens har en unik förmåga att sätta fingret på skeenden och företeelser i samhället på ett sådant avväpnande sätt att man kan och får skratta även åt tunga ämnen. Integration är polariserande och humorn blir en väg att närma sig det som är svårt att greppa, säger Mustafa.
”Det lilla landet som kunde” är en reportagebok, och består av intervjuer och möten med människor. Mustafa berättar att i det första kapitlet åker man till Japan för att jämföra svensk och japansk integrationspolitik.
– Vet du något om japansk integrationspolitik? frågar han. Och jag måste naturligtvis svara nej. Det är inte så konstigt! säger han då. För Japan har ingen! Under 2017 fick 27 personer asyl i Japan. Frågan blir ju då vilka är extrema- vi eller dom?
I ett kapitel får Victoria Kaweza svara på ett antal frågor och i kapitlet efter kommer Jimmie Åkessons svar på desamma. Läsaren får själv bilda sig sin uppfattning, även om författarna naturligtvis själva har sina fördomar.
– Det går inte att prata objektivt om integration, säger Mustafa. Men vi kan lyssna och försöka förstå.

Ett av bokens fokusområden handlar om de som faktiskt inte vill integreras. Det måste inte handla om invandrare, utan kan lika gärna vara andra grupper som inte vill bi en del av samhället, men ändå ta del av statens och kommunernas skattefinansierade välfärd. Vad gör vi med dem?
Det är den frågan man tar med till Almedalen, till politiker, experter och opinionsbildare.
– Det som driver mig vidare är att inspirera till samtal, uppmana till en utsträckt hand och till att vilja! säger Mustafa innan störningarna ännu en gång får hans röst att försvinna ut i kvällen.

 

UR PROGRAMMET

Vad är demokrati för någon som aldrig har upplevt det?
Arrangör:
East Sweden, Region Östergötland, Linköpings kommun, Norrköpings kommun, Motala kommun, Linköpings universitet, Östsvenska Handelskammaren
Dag:
4/7 2018 09:00 – 10:00
Evenemangskategori, EvenemangsTYP:
Seminarium, Samtal
Ämnesområde, Ämnesområde 2:
Integration/mångfald, Demokrati
Språk:
Svenska
Plats:
Strandvägen 4
Platsbeskrivning:
East Sweden Arena

TEXT: Mirjam Lindahl
FOTO: Mirjam Lindahl