I denna krönika skulle jag ha fortsatt att skriva om vår resa från Vancouver till San Diego. Nu gör jag dock ett s.k. lappkast i utförsbacken och vi förflyttar oss till Indiska Oceanen. Till den plats som Mark Twain kallade paradiset på jorden. Jag har precis kommit hem från en vecka i detta paradis och jag måste få dela med mig av denna upplevelse…

Ni vet, man tittar på bilder av turkost hav och kritvita stränder och man drömmer sig bort och skapar en bild av förväntan i sitt huvud. Inte alltför sällan visar sig denna förväntan och den verkliga bilden vara något olika. Jag har i många år längtat efter att besöka Mauritius, den lilla ön som ligger öster om Madagaskar, ca 180 mil från den afrikanska kusten. Nu var det äntligen dags, efter en 11 timmars flygning från Amsterdam med KLM landade vi i en häftig regnskur på flygplatsen med det något svåruttalade namnet ”Sir Seewoosagur Ramgoolam International Airport”. Det är sommar nu, från november till maj är det varmt och kan vara ganska regnigt med rejäla störtskurar.
När molnen skingrats och vi närmade oss med taxi den sydvästra sidan av ön blev vi helt tagna. Höga grönklädda kullar och berg, fält med sockerrör och tropiska frukter och det glittrande havet i fjärran. Vi hade bokat Hilton Resort & Spa som ligger precis vid havet med halvpension. Ett par veckor innan avresa sänkte man sina priser rejält så vi gjorde ett hotellbyte som vi inte ångrade. När vi anlände till hotellet välkomnades vi med varma leenden och en omtänksamhet som jag aldrig har upplevt under någon resa. Det kom att bli den största upplevelsen under resan, dessa fantastiska människor. Oavsett om det var killen som lämnade ut handdukar, Maya som serverade maten, Mr Omar som körde taxi eller guiden på romfabriken.
Dessa varma leenden och genuina vilja att vi skulle trivas och vara nöjda. Vad hittar man på om det är 36 grader varmt och solen står i zenit mest hela tiden?

Under en hel dag åkte vi med Herr Omar och hans taxi runt på den södra delen av ön. Vi besökte teplantage, en romfabrik, hinduiska tempel och några nationalparker där vi kunde se effekter av att Mauritius är en vulkanisk ö. Vi spelade även golf på vackra Tamarina Golf Club. Mestadels låg vi i skuggan och njöt, plaskade runt i Indiska Oceanen eller simmade i poolen på hotellet. Det är lugnt vid stränderna då hela ön omges av rev. Det är mycket familjevänligt. Naturligtvis blev det några tropiska drinkar och mycket god mat, bl a bläckfisk som ofta stod på menyn. Det tar en stund att flyga hit även om det är väldigt smidigt från Linköping. Det är inte helt gratis, de allra flesta hotell håller en mycket hög standard.
Är det värt det? Mitt svar är utan tvekan ja! Har man möjlighet att göra denna drömresa ska man inte tveka. Jag är benägen att hålla med den gode Mr Twain.

 

Tidigare publicerat i Affärsstaden 03 – 2019

Camilla Lejon 
vd Linköping City Airport

Camilla Lejon